Det var en gång...

Jag kommer inte ihåg när det började, men det var definitivt över tio år sen. Jag hade börjat bli inspirerad av de stora förlorarna inom hjältebranschen. De inom populärkulturen det vill säga, i verkliga livet hittar man inte många hjältar längre... Jag syftar på figurer som Duckula, Darkwing Duck, Kalle och Arne Anka (konstigt samanträffande att de alla var ankor). De är alla patetiska på sina egna unika sätt, men det var också det som gjorde dem så älskvärda och intressanta.

Så jag skapade min egen seriehjälte. Percy Fern. Det är kanske inget vackert namn men jag hoppas på att det kommer bli ett sånt som samlar på sig prestige med tiden. (trots att jag tvivlar). Percy var en agent med ett tragiskt förflutet som en sexig puffra som min bror kom fram med designen till... med det tålamod som är ett barn troget hann jag bara fyra sidor varav en av dem gått förlorad:

Som ni ser har idén utvecklats dramatiskt sen den tiden, tack och lov kan man nog säga. Percy har fått lite mer kött på benen, Salmiak ser också lite biffigare ut och Forehead har blivit en rymdvarelse. Transformationer till allas bästa skulle jag vilja säga, men väldigt synd att den tredje sidan är borta. En del övriga karaktärer som nu tillkommit är tagna från gamla serieidéer som aldrig blev något av, eller inspirerade av vänner till mig. Designen till Kerry har jag snott från en figur min bror kom på en gång i tiden.

Så... Många år gick och Percy blev inte mer än ett av många oavslutade projekt. Det var först en natt på en kall hyreslägenhet i Peniche, Portugal, 2006 (nångång då i alla fall). Jag gjorde volontärtjänst där och arbetade med barn och ungdomar och jag vaknade på en söndag med en dröm i huvudet. Ni vet hur det är ibland med drömmar. De verkar fenomenala när man just vaknat men senare inemot dagen verkar de bar obegripliga och fåniga. Jag brydde mig inte så mycket om det den gången för det var min gamla kamrat Percy Fern som hade dykt upp i drömmen, och en fullbordat manus också för den delen.

Jag spillde ingen tid utan begav mig till närmsta café där jag skripplade ner hela manuset på rekordtid under inverkan av några espressos och chokladbakelser med kaksmulor i. Jag läste sen hela manuset och sa "Jo, det är verkligen halvt obegripligt och fånigt, men den var rolig tyckte jag. Jag skrev runtom fem manus till under resten av min tid där, alla av de slaget som skriver sig själva. Skrivkramp var det inget tal om för en gångs skull.

När jag kom hem till Sverige igen tänkte jag att istället för att låta projektet förbli ett halvklart luftslott som de oftast blir, så skulle jag göra slag i saken och sätta igång med det. Ett långt arbete följde; finslipning av manus, karaktärsdesign, storyboarding och efter otroligt mycket tecknande var jag klar. Jag var klar! NU är jag klar och stolt som bara den!

Det har varit en väldigt lärorik upplevelse och serien har förbättrats under dess utveckling. Som ni kanske märker ser en del sidor proffsigare ut än andra. Det är för att jag utvecklat stilen under resans gång, och en del av sidorna orkade jag bara inte göra om på grund av tidsbrist. Mina framtida serieprojekt kommer förhoppningsvis nå en ännu mer förfinad nivå.

För tillfället hinner jag inte tuscha och färlägga sidorna men det hoppas jag kommer bli verklighet nångång i framtiden...

Jag hoppas verkligen att ni uppskattar min serie!